100 års historia av att hålla Hässleholm rent

I år fyller Hässleholms första renhållningsstadga 100 år. Det markerar ett sekel av utveckling i en kommun där "Hässleholms-modellen" för källsortering blivit ett föredöme för andra. Tillsammans med några av renhållningens mångåriga medarbetare ser vi tillbaka på en stolt historia.

Synen på renhållning, avfallshantering och återbruk har förändrats enormt genom historien. Långt tillbaka i tiden sågs hantering av avfall och latrin inte som något större problem, förutom estetiskt (och luktmässigt). I städerna hälldes avfallet helt enkelt ut på gatorna eller lades på hög på innergårdarna. På landet blev matavfallet till djurfoder, annat material återanvändes, eldades upp eller såldes till lumpsamlare och skrothandlare. Men så blev det heller inte så mycket avfall på den tiden.

Med industrialiseringen kom avfallet

I mitten av 1800-talet väckte återkommande kolera-epidemier frågan om organiserad sop- och latrinhämtning. Sveriges första renhållningsplan klubbades i Stockholm 1859 och fler städer följde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. 1925 fick Hässleholm stad sin första renhållningsstadga och en hundraårig historia kunde börja.

Efter andra världskriget exploderade konsumtionen och därmed också avfallet. Glas och metallförpackningar infördes och plasten introducerades. 1942 inköptes den första sopbilen till Hässleholm och den kommunala sophämtningen inleddes.

Det betydde förstås också att sopbergen växte. Hässleholms första soptipp låg vid nuvarande Qpoolen, innan den så småningom flyttade till Läreda, som på den tiden låg långt utanför centrum, och växte till det som blev känt som Belebacken.

Soporna flyttar ut på landet

I takt med att befolkningen ökade, inte minst genom kommunsammanslagningen 1974, blev det allt tydligare att en ny avfallsanläggning behövdes, ännu längre bort från centrum. 1979 invigdes anläggningen i Vankiva och alla kommunens andra soptippar stängdes eller gjordes om till omlastningsstationer. Belebacken i Hässleholm blev till skidbacke, med lift och kiosk, av folkhumorn döpt till "Monti Komposti".

Redan i slutet av 70-talet påbörjades också de första stegen i återvinningstrappan. 1978 började ett antal föreningar i kommunen ansvara för tidningsinsamling och 1984 blev Hässleholm först i Skåne med glas-igloos på Nytorget.

Från deponi till sortering

År 1991 började Stig Nilsson jobba i Vankiva. På den tiden hamnade ändå det mesta i samma hög, eller deponi som det kallas. Det var där Stig arbetade.

– Mitt första jobb var att köra runt med kompaktorn uppe på sopberget. Och folk kom körande uppför backen själva med grovsopor, berättar han.

Men nya vindar blåste. 1991 började de första försöken med källsortering hemma hos medborgarna. Försökskaniner blev utvalda politiker och medarbetare som fick de nya kärlen (även om det sorterade avfallet till en början hamnade i samma deponi som tidigare). 1997 blev Hässleholm första kommun i Skåne med helt utbyggd källsortering.

Stig var en av dem som levererade de nya kärlen till hushållen. Reaktionerna på den nya ordningen varierade.

– I stan var de flesta positiva, ibland blev man bjuden på kaffe. På landet var folk mer skeptiska. Och för arbetet med sophämtningen var det inte så positivt förstås. Jobbet tog plötsligt mycket längre tid än med de gamla sopsäckarna.

Återvinningscentralerna byggs upp

Samtidigt började återvinningscentraler byggas runt om i kommunen, för att sortera upp det som tidigare bara kördes upp på sopberget. Där började Leon Simonsen arbeta som vikarie 1996, ett arbete som han fortfarande har kvar, 29 år senare.

– Det är ett fantastiskt jobb där den ena dagen aldrig är den andra lik, säger Leon. Vi i personalen roterar mellan centralerna och det finns skillnader. I Bjärnum är det mycket trä och ingenstans slängs så mycket trädgårdsavfall som i Vinslöv.

Med åren har återvinningscentralerna blivit riktiga mötesplatser för kommunens invånare. Och inte bara det, på återvinningscentralen i Vankiva har det till och med hållits gudstjänster!

– Ja, flera gånger faktiskt. Vi körde upp prästen i en skopa. Det var riktigt roligt, säger Leon.

Sophämtning engagerar

1999 började även Anna Svensson på renhållningen. Som bland annat mångårig kundservice-medarbetare har hon svarat på hundratals frågor och tagit emot klagomål kring sophämtningen från Hässleholms invånare och företag. Genom åren har sophämtning periodvis skett i egen regi och i andra med olika entreprenörer, som ibland fungerat bra och ibland skapat kaos.

I just en sådan kaos-period, 2006, kom också Jonas Åkesson till kundservice.

– Jag tänkte att det blir nog rätt lugnt, vem vill ställa frågor om sopor? Men vi kunde vi få hundratals samtal per dag för att hämtningen inte fungerade, säger han.

– Ja, samtidigt som vi bytte system med nya fraktioner. Då var det stressigt, lägger Anna till.

En entreprenör Anna minns särskilt är norska Reno Norden, i slutet av 00-talet. Samarbetet fungerade bra, förutom en viss språkförbistring.

– När vi satt med Reno Norden och diskuterade avtal så skulle min chef Rolf skriva av en mailadress. Han tyckte norrmannen stavade sitt namn så konstigt och jag fick viska att "krøllalfa" inte är ett namn utan snabel-a på norska.

Stolt historia och spännande framtid

Genom hela sin historia har Hässleholms renhållning varit ett föredöme för andra. Även idag hamnar man ständigt topp fem i rankingen Sveriges bästa avfallskommun. Det gör också grannkommunerna Östra Göinge och Osby som man historiskt haft ett mycket nära samarbete med. Stig, Leon, Anna och Jonas är alla överens om att den mångåriga vd:n Jan Göransson, som ledde renhållningen från 1974 till början av 2000-talet, var den som lade grunden till det, genom att lyfta renhållningsfrågorna och få politikerna på tåget.

Men vad tror kollegorna om framtiden då? Saker som eldrivna sidtömmande sopbilar, mer-öppet på alla återvinningscentraler, att slippa köra slammet till Kristianstad och ett nytt ÅVC i Vankiva med plats för utbildningslokaler för barn och bättre kontor för personalen finns bland framtidsvisionerna. För det här är en verksamhet i ständig förändring.

– Lagkrav och rutiner för hur man organiserar sopsortering och återvinning förändras hela tiden och det kommer alldeles säkert fortsätta i framtiden också, avslutar Jonas.

Se alla nyheter i Nyhetsarkivet