Så minns veteranerna historien om Hässleholms fjärrvärme

1985 byggdes Beleverket och har sedan dess varit ett självklart inslag i Hässleholms stadsbild. Genom åren har investeringarna varit stora, byggprojekten många och den tekniska utvecklingen imponerande. Vi samlade några av Beleverkets riktiga veteraner för att minnas anläggningen som skapat hållbar kraft och värme i fyra hela decennier.

Det började i skolan

När medarbetarna Peter Andersson, Håkan Stahre, Matthsz Håkansson, Mats Thell och Cecilia Braatz ska berätta historien om Beleverket så börjar vi från början. Eller faktiskt redan fem år före början. Redan år 1980 började Peter Andersson som lärling och senare maskinist på det som då hette Hässleholms Energiverk, som sedan några år tillbaka var ansvariga för den fjärrvärme som redan då fanns i Hässleholm. Den bestod av enskilda panncentraler, bland annat i nybyggda Ljungdala och på Hässleholms Tekniska skola, som drevs med olja.

Ur krisen föddes Beleverket

I en tid av oljekriser och skenande uppvärmningskostnader var effektiv fjärrvärme och alternativa bränslen bokstavligen "heta" samtalsämnen. Ur diskussionerna kom beslutet att bygga Beleverket, på kommunens mark nära den gamla soptippen, centralt nog för korta ledningar men ändå en bit utanför stadskärnan (av säkerhetsskäl).

Det nya verket hade tre oljepannor och två flispannor, modernt på sin tid – men ganska annorlunda än idag.

– Det var mycket mer manuellt arbete på den tiden, mycket släpande fram och tillbaka. Och kontrollrummet såg väldigt annorlunda ut, idag är ju allting digitalt, säger Peter.

Samma år som verket stod färdigt började Håkan Stahre sin anställning, även han som maskinist – samma titel som de flesta anställda då.

– På den tiden var arbetsuppgifterna inte så uppdelade. Alla gjorde allt. Vi var ju inte så många då, innan utbyggnaderna och skiftarbetet, säger han.

Experiment och protester

1992 kom också Matthsz Håkansson till Beleverket. Han hade tidigare jobbat i byggbranschen, men i finanskrisens och därmed byggkrisens spår valde han att helt byta karriär. Nittiotalet på Beleverket var en tid av experiment och tester, av nya metoder och bränslen. Till exempel gjordes småskaliga experiment med katalytisk förbränning (av bl a olivkärnor och avloppsslam) tillsammans med Lunds universitet. Man lade också ner mycket tid på tester av förbränning av hushållsavfall.

– Vi testade olika sätt och malde och grejade. Men det var ändå svårt att få avfall att fungera i de pannor vi hade, säger Matthsz.

Samtidigt som experimenten pågick skedde också organisatoriska förändringar. 1998 bolagiserades verksamheten under namnet Hässleholms Fjärrvärme, samtidigt som elverket skulle säljas av till dåvarande Sydkraft (idag E.ON).

– Vi anställda gjorde vårt bästa för att försöka stoppa det, säger Matthsz. Vi gick till och med in som medlemmar i socialdemokraterna för att kunna rösta emot. Men det såldes ändå till slut.

Kontroversiellt avfall

Trots mindre lyckade tester var omvandlingen av hushållsavfall till energi ändå en nödvändig del av framtiden. 1997 blev Hässleholm först i Sverige med fullt utbyggd källsortering och 2002 invigdes den nya samförbränningspannan som kunde elda biobränsle så väl som brännbart avfall. Det var ett nybygge som till en början inte var helt populärt.

– Det var väl inte alla som var nöjda med att det skulle eldas sopor i Hässleholm. Det ryktades till och med att Greenpeace skulle komma och protestera. Men till slut förstod väl folk att det är bättre än att lägga det på hög, säger Håkan.

Behov av mer kapacitet

2002, samma år som den nya pannan invigdes, började även Mats Thell på Beleverket. Han anställdes för att bland annat köra lastarna, med bränsle från lagret in till pannorna.

– På den tiden var det mycket flis och bränslepellets som eldades som biobränsle. Idag är det grövre och mer blandat. Mycket är GROT (grenar och toppar), berättar Mats.

Under resten av 2000-talet fortsatte utbyggnaden av fjärrvärmenätet i Hässleholm. Pannorna för biobränsle och avfall räckte inte till och alltmer olja eldades på Beleverket. För att öka kapaciteteten byggdes därför ytterligare en panna för biobränsle, som invigdes 2011.

Fokus på hållbarhet

Genom åren har hållbarhet och avgasrening blivit allt viktigare frågor på Beleverket, både på grund av lagar och regler och med egna ambitioner. 2013 kom Cecilia Braatz till Beleverket (efter många år i Vankiva), först med titeln miljösamordnare och idag som miljöingenjör.

– All verksamhet är mycket mer uppstyrd idag, vilket är bra. Förr gjordes knappt ens några riskanalyser, man bara körde, säger hon.

Tank med restaurangplaner

Nästa nybygge blev den ståtliga ackumulatortanken som stod färdig 2020. Med plats för 15 miljoner liter vatten är även den ett sätta att öka kapacitet och jämna ut efterfrågetoppar. Förutom ljus-showen på toppen fanns ett tag stora planer på att bygga en restaurang ovanpå tanken.

– Men det föll på att det var svårt att bygga en hiss. Bland annat, säger Matthsz.

Det senaste byggprojektet på Beleverket var den nya rökgaskondenseringsanläggningen som invigdes med trumpetmusik och Johan Wester i januari 2024. Med hjälp av den kommer Beleverket att klara utsläppskraven en lång tid framöver.

Brand i skorstenen

I fyra decennier har alltså Beleverket tuffat på och levererat hållbar värme till Hässleholmarna. Det mesta har gått enligt plan, även om några olyckor har hänt genom åren (dock utan några personolyckor). Den kanske mest dramatiska händelsen var 1993 när dieselmotorn till en generator brann upp. Då totalförstördes även en rökgaskylare samt plastkanaler och plaströr i en skorsten. 2008 brann det i avfallspannans bränslelager och den senaste branden skedde i november 2022. Den branden startade på grund av rivningsarbeten och spred sig till plasten inuti en av skorstenarna. Snart syntes flammor och svart rök över hela Hässleholm.

– Branden fick dörrlåsen att sluta fungera, minns Mats. Jag fick springa som en galning med de enda två nycklarna som fungerade.

40 år till – minst

Just nu är det inga större ombyggnadsprojekt igång på Beleverket. Istället ligger fokus på att uppdatera ledningsnätet som på sina håll börjar bli föråldrat, för att kunna fortsätta leverera hållbar värme även de kommande 40 åren – och längre än så. Men det är förstås bara möjligt tack vare Peter, Håkan, Matthsz, Mats, Cecilia och alla andra fantastiska kollegor på Beleverket.

4 saker du (kanske) inte visste om Beleverket

I 40 år har Beleverkets skorstenar varit ett självklart inslag i Hässleholms stadsmiljö – och verkets pannor levererat hållbar fjärrvärme till kommunens medborgare och företag. Men Beleverkets historia rymmer också många saker som de flesta inte vet. Här är några av dem:

1. Hässleholms fjärrvärme började i skolan

Historien om fjärrvärmen i Hässleholm börjar några år innan Beleverket byggdes. I början av sjuttiotalet byggdes en panncentral i Ljungdala, för att försörja det nybyggda bostadsområdet med värme och en annan fanns i Hässleholms Tekniska skola, med ledning bland annat till stadshuset. Men Sveriges allra första fjärrvärmesystem togs faktiskt i drift redan 1948 i Karlstad, på initiativ av ortens största industri, Karlstads Mekaniska Verkstad, som behövde mycket elektricitet och värme till sin tillverkning.

2. Världens längsta sopgasledning

De första tankarna på att utnyttja deponigas (metangas) som bildades på soptippen i Vankiva väcktes redan i början av 80-talet och 1988 invigdes en deponigasledning från Vankiva till Beleverket, då världens längsta. Som mest räckte gasen till att värma upp 500 villor under ett år, men så småningom tog avfallsförbränningen över och projektet dog ut. Själva ledningen användes senare istället för att dra fiber mellan kontoren i Vankiva och Beleverket.

3. 33 simbassänger och högtflygande restaurangplaner

Beleverkets ackumulatortank stod färdig 2020, är 60 meter hög och rymmer 15 miljoner liter vatten. Det är lika mycket vatten som i 33 simbassänger lika stora som 25-metersbassängen i QPoolen! Sveriges största ackumulatortank är dock betydligt större. Den finns i Hudiksvall, i bergrum under jord, och rymmer 90 miljoner liter vatten.

Under arbetet med ackumulatortanken i Hässleholm fanns ett tag planer på att bygga en restaurang högst upp. Tankarna lades dock ner, bland annat på grund av kostnaderna med att bygga in en hiss för matgästerna. Men i Östersund finns faktiskt en ackumulatortank med restaurang. Den heter Arctura och ligger nära Östersunds skidstadion.

4. Pantburkar - en pina i pannan

Effektiviteten i att använda avfall för fjärrvärmeproduktion är i hög grad beroende av människors och företags förmåga att sortera det brännbara avfallet rätt. Det bestämmer hur mycket aska som blir över och hur mycket gifter som måste renas bort. Men det finns också felsorterade saker som är direkt skadliga för själva pannorna. Ett problem är burkar i aluminium som slängs i soporna istället för att pantas. Aluminium kan inte sorteras bort med magneter utan fastnar som "stalagmiter" i rökkanalen och måste hackas bort med tryckluft. Ett annat problem är lustgastuber som exploderar och kan slå sönder pannan inifrån.

Mer information

Mer om våra fjärrvärmeanläggningar

Se alla nyheter i Nyhetsarkivet